Sorry people
Måste först be om ursäkt, bloggen har legat nere jag vet det. Men det är väl det att jag får idétorka hela tiden. Och att typ ingen läser. Vad ska man skriva om? vad är intressant att veta?. Har även haft tankar på att köpa en hd webbcam och börja videoblogga. Känns som det är lättare att filma de man vill säga istället för att skriva det. Men får se hur det blir med den saken.
Jag har iallafall fått ett till barn, 3 barn med 3 mammor. Kan tyckas vara riktigt illa, men det blir som det blir eller hur jag ska uttrycka mig. Barn är bland det bästa jag vet, och säga nej åt att ett nytt liv ska födas kan jag bara inte. Men nu SKA jag lugna ner mig ett bra tag. Jag vet ni har hört det förut. Men nu SKA jag verkligen lugna ner mig. Barnet heter iallafall Charlie (tjej) och var för tidigt född (36+2). Så vi fick vara länge på sjukhuset. Sammanlagt var vi på sjukhuset i nästan 3 veckor, en tid som verkligen tog på krafterna. 1 vecka då Kim skulle kontrolleras, samt 2 veckor då Charlie behövde hjälp.
Det var nämligen som så, att när Charlie föddes så hade hon svårt att andas, så det blev ut med henne och iväg. Och jag fattade ingenting. Dom sa följ med du Robbin, och så gick vi till ett rum där Charlie var helt tyst först och sedan fick syrgas. Jag bara stod där, helt tyst och rädd som fan. Det blir nog så när något i det så kallade mönstret bryts. Vi hade ju inte räknat med att det kunde bli såhär. Men efter ca 15 min så var hon som vanligt igen. Fin färg och andades själv. Hon föddes kl 22:43 och var 45.5 lång och vägde ca 2200g. Kim blev igångsatt på torsdagen och på fredagen den 18 januari kom vår lilla flicka. Det tog 3 krystvärkar så var hon ute, så det gick verkligen superfort, och Kim var hur duktigt som helst. Enda hon tog var lustgas. Duktigt gjort älskling.
Sedan började den jobbiga delen av det hela, eftersom Charlie var för tidigt född så behövde hon hjälp att äta. Så första tiden hade hon sondmatning, vilket hon hade tills vi åkte hem. Hon hade även EKG och massa andra sladdar som kollade syreupptagning och puls med mera. En tid som var väldigt påfrestande för oss. Tiden gick och hon blev bara bättre och bättre, och tillslut fick vi ett eget rum på neonatala avdelningen. En avdelning för förtidigt födda barn. Innan vi hade fått rummet kom min mormor på besök, då hon skulle åka hem till kalla Kalix dagen efter. Charlies storasyster Alva kom med på besök. Och hon verkade tycka om sin syster. Och jag hoppas verkligen att Alva och Charlie kommer få en bra relation nu. Ni vet ju alla historien om Leijah som jag kommer återkomma till senare i detta inlägg.
Väl på rummet så behövde hon fortfarande sondmatas, men hon hade nu bara sonden i näsan ner till magsäcken. Alla andra sladdar var borta. Kim började amma, vilket gick sådär i början. Då Charlie inte riktigt orkade äta själv. Charlie fick även gulsot, så hon fick sola 24 timmar under blått uv ljus. Såg riktigt coolt ut, lös blått i hela rummet, och Charlie såg ut som en smurf. När vi låg på rummet så fick vi mer besök. Charlies kusin kom med sin mamma, kusinen född i december. Sedan kom Charlies faster Cassandra, och hennes moster Paulina. Paulina kom med mat för ett helt basketlag, ja nästan iallafall. Och jag kan säga en sak, hon är en jävel på att laga mat. Hon hade stekt kycklingfilé och lax bland annat. Båda två var helt perfekt genomstekta och smakade utmärkt. Ska fan anmäla henne till Sveriges mästerkock nästa år:). Så jag vill tacka Paulina genom att länka hennes blogg, den hittar ni HÄR.
När vi legat inne i nästan 3 veckor, och Charlie nu börjat äta på flaska (bröstmjölk) så var det dags att åka hem över helgen. Vi hade fått en tid på måndagen och vi fick åka hem på fredagen. Att komma hem kändes helt jävla underbart, ursäkta svordomen. Men det var verkligen riktigt gött. Vi hade ju tidigare bara varit ute 3-4 gånger, korta stunder. Så de var skönt att bli lite mer "fria". Se lite annat än bara vita väggar haha. Väl hemma gick allting kanon, och på måndagen visade det sig att hon vuxit som hon skulle. Och vi blev helt utskrivna, vilket kändes kanonbra.
Sedan dess har livet rullat på med besök av olika personer, Charlie äter på som hon ska. Och hon växer så det knakar. Skulle jag skriva allting vi gjort och vilka som kom på besök så skulle väl detta inlägg bli superlångt. Ni får väl fråga om ni undrar över vilka som kommit, och vad som hänt i övrigt. Hon väger nu iallafall 2700g ca och är 47 cm lång.
Då ska vi prata om något annat viktigt ämne nämligen Leijah. Det pågår en vårdnadsutredning på henne, och som ni vet har jag fått åka hela vägen till Danmark. Ja nästan iallafall, Landskrona för att få träffa henne. En resa som både är tidskrävande, energikrävande samt ekonomikrävande. Men det är på gång nu iallafall, vårdnadsutredningen är iallafall snart avklarad, vilket känns kanon. Jag vill med hänsyn till pågående utredning inte gå in mer på varför och liknande, men undrar ni något så fråga bara.
Det var väl nog det som hänt sedan bloggen låg nere. Undrar ni något så är det som sagt bara frågan, så ska jag svara om jag kan. På återseende. Tjenna.
Jag har iallafall fått ett till barn, 3 barn med 3 mammor. Kan tyckas vara riktigt illa, men det blir som det blir eller hur jag ska uttrycka mig. Barn är bland det bästa jag vet, och säga nej åt att ett nytt liv ska födas kan jag bara inte. Men nu SKA jag lugna ner mig ett bra tag. Jag vet ni har hört det förut. Men nu SKA jag verkligen lugna ner mig. Barnet heter iallafall Charlie (tjej) och var för tidigt född (36+2). Så vi fick vara länge på sjukhuset. Sammanlagt var vi på sjukhuset i nästan 3 veckor, en tid som verkligen tog på krafterna. 1 vecka då Kim skulle kontrolleras, samt 2 veckor då Charlie behövde hjälp.
Det var nämligen som så, att när Charlie föddes så hade hon svårt att andas, så det blev ut med henne och iväg. Och jag fattade ingenting. Dom sa följ med du Robbin, och så gick vi till ett rum där Charlie var helt tyst först och sedan fick syrgas. Jag bara stod där, helt tyst och rädd som fan. Det blir nog så när något i det så kallade mönstret bryts. Vi hade ju inte räknat med att det kunde bli såhär. Men efter ca 15 min så var hon som vanligt igen. Fin färg och andades själv. Hon föddes kl 22:43 och var 45.5 lång och vägde ca 2200g. Kim blev igångsatt på torsdagen och på fredagen den 18 januari kom vår lilla flicka. Det tog 3 krystvärkar så var hon ute, så det gick verkligen superfort, och Kim var hur duktigt som helst. Enda hon tog var lustgas. Duktigt gjort älskling.
Sedan började den jobbiga delen av det hela, eftersom Charlie var för tidigt född så behövde hon hjälp att äta. Så första tiden hade hon sondmatning, vilket hon hade tills vi åkte hem. Hon hade även EKG och massa andra sladdar som kollade syreupptagning och puls med mera. En tid som var väldigt påfrestande för oss. Tiden gick och hon blev bara bättre och bättre, och tillslut fick vi ett eget rum på neonatala avdelningen. En avdelning för förtidigt födda barn. Innan vi hade fått rummet kom min mormor på besök, då hon skulle åka hem till kalla Kalix dagen efter. Charlies storasyster Alva kom med på besök. Och hon verkade tycka om sin syster. Och jag hoppas verkligen att Alva och Charlie kommer få en bra relation nu. Ni vet ju alla historien om Leijah som jag kommer återkomma till senare i detta inlägg.
Väl på rummet så behövde hon fortfarande sondmatas, men hon hade nu bara sonden i näsan ner till magsäcken. Alla andra sladdar var borta. Kim började amma, vilket gick sådär i början. Då Charlie inte riktigt orkade äta själv. Charlie fick även gulsot, så hon fick sola 24 timmar under blått uv ljus. Såg riktigt coolt ut, lös blått i hela rummet, och Charlie såg ut som en smurf. När vi låg på rummet så fick vi mer besök. Charlies kusin kom med sin mamma, kusinen född i december. Sedan kom Charlies faster Cassandra, och hennes moster Paulina. Paulina kom med mat för ett helt basketlag, ja nästan iallafall. Och jag kan säga en sak, hon är en jävel på att laga mat. Hon hade stekt kycklingfilé och lax bland annat. Båda två var helt perfekt genomstekta och smakade utmärkt. Ska fan anmäla henne till Sveriges mästerkock nästa år:). Så jag vill tacka Paulina genom att länka hennes blogg, den hittar ni HÄR.
När vi legat inne i nästan 3 veckor, och Charlie nu börjat äta på flaska (bröstmjölk) så var det dags att åka hem över helgen. Vi hade fått en tid på måndagen och vi fick åka hem på fredagen. Att komma hem kändes helt jävla underbart, ursäkta svordomen. Men det var verkligen riktigt gött. Vi hade ju tidigare bara varit ute 3-4 gånger, korta stunder. Så de var skönt att bli lite mer "fria". Se lite annat än bara vita väggar haha. Väl hemma gick allting kanon, och på måndagen visade det sig att hon vuxit som hon skulle. Och vi blev helt utskrivna, vilket kändes kanonbra.
Sedan dess har livet rullat på med besök av olika personer, Charlie äter på som hon ska. Och hon växer så det knakar. Skulle jag skriva allting vi gjort och vilka som kom på besök så skulle väl detta inlägg bli superlångt. Ni får väl fråga om ni undrar över vilka som kommit, och vad som hänt i övrigt. Hon väger nu iallafall 2700g ca och är 47 cm lång.
Då ska vi prata om något annat viktigt ämne nämligen Leijah. Det pågår en vårdnadsutredning på henne, och som ni vet har jag fått åka hela vägen till Danmark. Ja nästan iallafall, Landskrona för att få träffa henne. En resa som både är tidskrävande, energikrävande samt ekonomikrävande. Men det är på gång nu iallafall, vårdnadsutredningen är iallafall snart avklarad, vilket känns kanon. Jag vill med hänsyn till pågående utredning inte gå in mer på varför och liknande, men undrar ni något så fråga bara.
Det var väl nog det som hänt sedan bloggen låg nere. Undrar ni något så är det som sagt bara frågan, så ska jag svara om jag kan. På återseende. Tjenna.
